7 days
I ungefär en vecka nu har det känts som det är något jag glömmer bort, något jag inte riktigt når fram till, får ångest om kvällarna. Och jag funderar men jag kommer inte fram till vad det kan vara? Känner mig tom samtidigt som mina tankar liksom brusar runt runt i huvudet. Förvirrande
Jag har varit i Lissabon i en vecka och nu är det blommor här och var i Stockholm. Lissabon var vackert! Vi drack sangria, öl, sangria, öl, märkliga drinkar. Jag har lite panik över att jag har blivit en osocial typ? Men samtidigt vet jag att jag inte är det, eller alltså jag är det, men samtidigt inte.
Jag har tänkt mycket på: att allt är i ständig rörelse. Har mycket olika känslor och tankar inför detta som även dessa är i just "ständig rörelse". Känner mig lite fånig som sitter och bloggar om det här känner jag nu. Skitsamma!!! Bla bla!! bla! Tillbaks till ämnet... ständig rörelse... det är just det att allt känns så okonstant för mig. Och jag vet att det är det. För varje sekund som går förändras jag och allt annat också. Min syn på världen och andra människor, på mig själv, är så flackande och osäker. Livet är en ständig rörelse, rörelsen leder hit!dit!, drar ifrån, iväg och bort. Bye bye! adios amigo!
Påminnelse till mig själv att: du får också finnas utan att vara duktig och skapa. Du behöver inte synas.